Ett kollektivhus på höjden

Huset ligger på en ås i Söderförort. Det är ett av fyra nybyggda röda tegelhus.  Det är ett kollektivhus och 33 hushåll  har flyttat in under loppet av 1,5 månad. Den yngsta av oss är några månader, den äldsta är 72 år. Under 2021 har våra liv sammanstrålat på denna plats. Vi har flyttat in, vi ska gemensamt skapa en boendeform som fortfarande är ovanlig, åtminstone i Sverige.  Kanske är den på frammarsch?

I oktober 2020 samlades många av oss, som var aktuella för kontrakt, på ett fysiskt möte i Medborgarhuset på Hägerstensåsen. Vi blev alla uppmuntrade till att engagera oss.  Sedan dess har många av oss setts regelbundet på digitala möten via Zoom. Vi har haft studiecirklar, styrelsemöten och arbetsgruppsmöten. Vi har diskuterat och planerat och trevat oss fram. Nu skulle huset snart stå klart. Snart skulle vi börja skriva kontrakt. Innan jag visste ordet av hade jag  själv tackat ja till att åta mig att ta rollen som ordförande i styrelsen för föreningen KOMBO. Vi skulle ta fram stadgar, planera och sköta kontakter med Familjebostäder. Ny och spännande mark och en fantastisk möjlighet att lära känna många nya människor.

Vad innebär det att bo ett kollektivhus? Vad kan vi dela? I individualismens tidsålder, hur kan vi samexistera, planera och mötas med olika perspektiv?

Redan efter några möten var jag fast. Detta var en nystart i livet -en fantastisk möjlighet.

Sedan tidigare fanns några arbetsgrupper formerade. Några skulle planera och inreda de gemensamma rummen. En grupp hade börjat planera hur vi ska ordna den gemensamma matlagningen. Under våren hade vi också många möten med andra kollektivhus och tog del av många skiftande erfarenheter.

Den lilla styrelsen träffades och diskuterade.  I den ingick lyckligtvis några hängivna veteraner på kollektivboenden. Några hade jobbat  i många år med föreningen KOMBO, haft ordning på medlemsregister, kontakter med Familjebostäder och följt och påverkat byggprocessen.

Husmöten via Zoom var ingen lätt match, vi famlade oss fram i början. På något sätt flöt det på, trots olika typer av utmaningar. En motgång under våren var när vi informerats om de slutgiltiga hyrorna i huset. Då hoppade många av sin plats och sin lägenhet, smärtgränsen var nådd. Vi fick börja en ny  rekryteringsprocess med många studiecirklar. I maj hade vi till slut hittat de personer som skulle  bo i huset.

Första månaden i huset blev intensiv. Hade jag semester? Jag vet inte, allt flöt ihop med det som hände  i huset. Allt eftersom vi flyttade in anslöt vi oss till en ”messengertråd” där vi delade erfarenheter och kommunicerade om all möjligt.

Dagliga kontakter med Familjebostäder. Det nya huset var inte riktigt klart, det hade gått fort på slutet, nu ville man inte skjuta upp mer. Besiktningen verkade ha genomförts i rekordfart. Vi hade tvättmaskiner med självpåfyllande tvättmedel, som ingen riktigt visste var de kom ifrån. Brevlådorna var avancerade med ett elektroniskt  system där den egna lådan  öppnades med en ”blippbricka” med unik kod. Systemet fungerade inte, lådorna öppnades inte enligt plan, och i brevlådorna fanns nycklarna till våra förråd.  Postgången stod still, huset fanns inte enligt PostNord. Familjebostäder insisterade- huset fanns. Registrerat dessutom.  Till slut hittades en hög post på lokala postkontoret och brevbärarna fick nya blippbrickor.

En helg regnade det in via rökluckor i hisschaktet som mystiskt öppnat sig och hissen stod stilla ett par dagar mitt i flyttkaoset. Lite spontana inköp av saker som dök upp på Blocket eller ”Marketplace”  som vi behövde ha till kök, terrassrummet och terrasserna. Rullvagnar och salladsslunga och annat matnyttigt hittades hos restaurang som strukit med i pandemins spår. En  whiteboard tavla för gemensam information måste ju vara oumbärlig. Stolar och bord dök upp, enligt plan och beslut på våren. En eftermiddag i juli sågs några av oss och packade upp dem. Det var några intensiva sommarveckor, fantastiska kvällar med solnedgångar på terrasserna.

Vi är i  flera avseende olika; olika åldrar, olika nationaliteter, olika språk, olika bakgrund, olika intressen och olika matpreferenser. En del av oss är veganer, några stockholmsvegetarianer, eller älskare av traditionell husmanskost. Vi är uppvuxna i olika länder i Europa, Afrika och Asien. Många har tillbringat långa perioder i olika delar av världen. Många älskar musik, konst, film och litteratur. Vi vill odla, snickra måla och skapa nytt och gärna samarbeta kring olika aktiviteter med ”café Slowhands” som öppnat i samma hus.

Många frågor snurrar runt. Ska vi ha TV i allrummet eller filmduk i matsalen? Hur förhåller vi oss till Covid 19 och  våra gemensamma aktiviteter? Hur sätter man på ugnen? Hur lägger vi upp våra möten och andra rutiner ? Var gör barnen när vi har möten? Kan ett band spela på terrassen? Vems är grillen? Var är alla nycklar?

Trots alla olikheter så är vi  här, just nu på den här platsen i det här huset. Vi existerar på den här ganska ansträngda planeten i pandemins skugga. Vi har alla förändrat våra liv och flyttat in i det här  huset som andra har planerat och byggt, och som har hållbarhet som  ledstjärna. Vi tror alla på att livet blir lättare när vi delar det med andra. Forskningen om effekter på hälsa och våra liv säger oss det vi egentligen redan vet- att när vi finns i ett sammanhang och delar vår vardag  med andra mår vi  också bättre.

Under våren hade vi som målbild att ha vår större första gemensamma aktivitet i huset i mitten av augusti. Då  skulle de flesta av oss flyttat in. Den 14 augusti samlades vi i matsalen för inflyttningsmingel, skålade och hade knytkalas med varje hushålls favorittilltugg. Det här var ett speciellt och  känslosamt tillfälle. Nu var vi äntligen här!

Ingrid Schmidt

Kombos Historia i Korthet  

Ingela Blomberg och Joanna Mellqvist i möte med Familjebostäder.
  • Joanna Mellqvist bodde under några år i Stockholm hos Mette Kjörstad  i kollektivhuset Färdknäppen på Södermalm.
  • Joanna tyckte blev inspirerad  av kollektivhusboende, men eftersom Färdknäppen är för människor i ”andra halvan av livet” så ville Joanna bidra till att skapa  ett hus för alla åldrar.
  • År 2008 grundade Joanna Kollektivhusföreningen Kombo tillsammans med några vänner. Social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet var ledstjärnor för initiativet.  Sedan  dess har föreningen haft många möten, studerat andra kollektivhus,  deltagit med bokbord  på festivaler mm. Dessutom ordnades  två politikerhearings inför valen 2014 och 2018.
  • Efter valet 2014  togs så beslut om att bygga ett nytt kollektivhus i Stockholm. Detta skulle ske i samarbete med föreningen Kombo. Familjebostäder blev hyresvärden.
  • Under åren därefter var föreslogs ett antal olika platser för huset, men slutligen föll valet på Hägerstensåsen och Inteckningsvägen 100 .
2011 bakade föreningen ett Kombohus på julutställningen på Arkitekturmuseum.
  • Det var en livlig förening med bl.a. en arkitekturgrupp som efter beslut på medlemsmöten, tog fram förslag för hur huset skulle utformas, och som sedan diskuterades med företrädare för Familjebostäder.
  • Projektet försenades flera gånger under åren, men strax efter årsskiftet 2020/2021 stod det klart att inflyttning äntligen kunde ske från 1 juli samma år.
  • Medlemsantalet har ökat stadigt, samtidigt som många av de ursprungliga medlemmarna med tiden ordnade annat boende, flyttade från Stockholm pga. jobb, kärlek, studier och annat.